fredagen den 9:e september 2011

Lockning med Brööölande Megafoner

Knyt din hand med kanel och tro att kanelen ger dig megafonkraft.

Se aldrig för djupt in i en människas ögon, blanda inte ord med ord. Ofta leder det till inbördes utgrävningar och vidare mot jäsningseffekter som sker exakt, men helt ofrivilligt och med kväkningar. Locka istället fram livet bortom dig och slå ner missmodets tankar med megafonsång.



Och när livet funnit dig och du nu sitter med dina fiskpinnar vid brasan en vacker höstmånad, då bör du lyfta dina vinklar, höja dina vitsar, salta dina pinnar och kalla dess bedrägerier för dina offer. Det finns 1000-tals filtar att värma sina dikter med. Där finns kronhjortsvalser som bedövar innan livets nödvändiga vitaminsprutor anfaller dina vänners vän. Där joddlar spelmännen i sina ladugårdar fyllda av komisk kreatur.

Livslockning eller livssläckning?

torsdagen den 8:e september 2011

Stefan Liv


Många är vi som tagit dig för givet, du blev en självklar del av Jönköpingsbornas hopp.

Du var med och skapade det som kom att förändra en hel stad, du var med och visade oss hur ett äkta hjärta skulle slå, hur kärleken till människor, hockeyn och Hv71 förenades i ett stort HV-hjärta. Det hjärtat sörjer obarmhärtigt inom oss alla idag. Men det kommer ofrånkomligt att slå vidare, ja, vad du har gett och sått in i vår stad kommer att bära frukt. Hur kan vi hedra dig du hjälte, på annat sätt än att låta våra HV-hjärtan brinna ännu mer?

Alla fantastiska minnen kommer följa dig, du är inte bortglömd, din Familj är inte ensam, nej ni finns i våra HV-hjärtan och vi sörjer och hedrar en av de största Jönköpingssönerna. Vila i frid Stefan.



måndagen den 29:e augusti 2011

Varför sjunga fågelsång i strupar?

När vi kastar vårt överflöd och slösar med vår avkomma, då försvinner kärnan, denna kärlekens kärna.

Mina strupar strejkar. Jag vill inte mer kvittra, nej jag vill vråla inåt och utåt, endast för att förse mina vänners armar med dessa sanna fjädrar. Jag vill på nytt bekläda mänskigheten med dessa sanna dräkter och huvudbonader. Jag vill bygga fågelbon på oväntade platser.


Här och där sitter vi i våra hålor eller lyor och tror att vår värld är verklig.

Vi stickar med garn som kostar oss våra lemmar. Vi ser på lustiga figurer som hoppar genom sig själva. Vi dansar för att reta alla som kör för fort.

Kallbränder blir allt vanligare och ingen vet längre hur man seglar. Vi försöker sjunga fåglarnas sånger, men faller högre än vi har muskler nog till att dämpa fallet som väntar.

Allmänheten får sina kraftsmällar av dom som var för personliga.



Gamla gubbar- sluta täck era flintar och låt alla dessa fåglar finna sig ett näste mitt i era lena och varma huvudskinn.


söndagen den 28:e augusti 2011

Vad vill du se?

Jag är en vandrare.

Låt oss stanna till. Låt mig få visa dig vad som väntar. Vill du se? Vad vill du se?

Horisonten är alltid så nära som man anar. Men man måste fånga den med ett barnsligt sinne. Då är den närmre än skinnet. Då är den din trofasta medvandrare.

Sikta in dig på den och skjut ut din kärlek, din längtan och dina drömmar. Blås i horn och du ska se att du kommer fånga dina dagar, dina milstolpar, ja, dina horisontella texter. Låt oss skapa chockinspirerade toner som hugger sig fast vid människors själar. Låt oss döda alla dessa missmodets sega tankar.



onsdagen den 18:e maj 2011

Arvet av Falkbärarnas kvarleva

De Falkbärande fäderna finner ständigt dolda hjärtan och trycker dem djupt in under sina varma fjädrar. Nu har elden tvingat oss att flyga till nya källor, ja till nya världar.

torsdagen den 16:e december 2010

den halvlevande leverns dikt

Sol i sinne, gyllenbrun inne.
Havet och vinden, sjön och blåsten.
Nu finns inga måsten. Lev. Lever gör man, livet.

1985 var det bara ett frö som såddes.
Idag har fröet blivit ett träd. Idag bär det frukt.
Det är skördetid.

Du tänker aldrig mer. Men jo du vet att det är sant.
Aha, aha, du kommer missa tåget annars.
Det bryts i segertider, brytnings tider och lever,
det gör man, annars bör man.
Lever gör man annars dör man.

Det är du. Palmen som står i ljuset av solens strålar.
Vattnets glimmning ser man i ditt öga.
Jag har en dröm!! Jag skulle vilja se, jag drömmer om...
Jo, jag vet, men frågan är oftast inte om utan när.

Lever gör du nu, fortsätt så.
Därför vill vi säga grattis!


(uppläst för utploppningbarnet den 1/4- 2005
precis innan överlämnande av presenten- en färsk lever;)

måndagen den 13:e december 2010

Klassiskast av april 2004

Ta dig samman, pussla dig ihop.
Bli en enhet, en person,
en speciell karaktär, en boning.

Bygg dig stark.
Bli ett torn.
Blås i horn.

Använd din gåva, bruka den väl,
se till att ingen den stjäl.

söndagen den 12:e december 2010

explodera alla SkalbaggsPoeter i en färgsprakande ChockSymfoni! Poff.

chockdialog 4

 

D:
Tio vita tår tog timmar av kall temp till tålig tidlös väntan. Tio vita tår tärda av kylans tukt tvättas i varmt vatten i tro.

De kom, de kämpade, de Segrade! En sann story från en dag som denna, från ett liv så skört, till en vän med charm, som är trygg o varm! Tänk denna brodersfamn!

P:
Brodersfamnen omfamnar ditt droppandes skäggbevuxna anlete. Kommen, medbringen mig till den extraordinära mans bevekelsen nästa omgång. Tafatt, jagakapp, fiska napp.

Det omhullade hullet saknas i det befästa snårets snåriga dagg. En vandring norr ut skulle bara vara på plats!

D:
Jo, lite värmefett skulle va på sin plats,men ja fattar inte hur man gör! Det går in, men sen ut mot, utan att lämna sina syften:( Historien va så sann så sann mitt bland alla dessa ledtrådar jag grävde ner i groparna vid din livsstig. Där kommer vi mötas igen min vän!

Och skägget rakades igår, så oljan får insjunka i våra kindskinn istället, men där gör den ju mer nytta.

Jag förvarnar att resan mot norr å era stockholmius-liv kommer inom veckor, detta på din o min ära för denna vår unika vänskap.

P:
Du fatta nog visst! Du bor i den välsignade staden! Det nya Jerusalem, kebabens ljuva doft!

D:
Jo ,men ja åt ju en rejäl kebabpizza i söndas, dock lite sås, hmm, ja d e kanske där skon klämmer, kebabsåsen behöver en större plats i denna min diet!

P:
Lite sås????!!!!!!

Såsen är kebbaben! Kom igen nu, ge dig själv lite hull! Kebbaba mera, frossa, ty en dag kommer, ja, den är redan här, då kebbaben ikle längre skall vara hos dig!!

Ta vara på dagen!!

D:
Jag åt faktiskt en kebab för dig igår o drack nästan sås till efterföljt av ovärdig mättnad utan inre mättnad, men just nu Philipo har jag faktiskt årets NYHET att förmedla och du svara ikke??? Varför? This will shape tha History with tha poetry, for sure..

 

fredagen den 10:e december 2010

Dagarnas vredes attityd gentemot mig

Jaha ännu en dag

Dagen som började så bra, i ren sann glädje och lycka över all livets goda. Sen kom bomben, den utlösande faktorn som vände ut och in på min dag. Det som inte fick hända hände. Varför drabbar detta mig? Varför kommer skammen över mig likt geoparden plötsligt överraskar sitt byte? Varför kunde det inte dröja ett tag, varför så nära inpå det förra?


I mitt inre förbyttes glädjen till vrede, jag suckade uppgivenhet, min blick förmedlade en kompott av ilska och ledsamhet. Hela mitt inre skrek ut VARFÖR??!!


När jag mötte min överordandes blick skådade jag ett nedstämt "igen..."


Mitt inre kokade på nytt, frågan sjöd upp till ytan igen, varför jag!


Men vem har jag att skylla? Vem mer än jag bär skulden? Jag ensam var där, endast jag höll den där maskinen. Endast jag felade, endast jag mätte fel, tänkte fel, glömde dubbel kolla.

Borren genomträngde balken, borren genomträngde mer, borren genomträngde dieseltanken. Jag arma människa!


torsdagen den 9:e december 2010

det finurliga är att dessa tankar har en mixknapp och nu trycker jag på ON


Välkommen, du helgjutna glädjedans, flötjmossa, ärkevindar, bäverfrossa

och piffiga anstaltsmassage!

Se upp för mediaslajm, vattenschack, måsopera, chockpoesi,
kränkningsslakten och skinnmackan (snälla ät upp mig istället
för min kärlek!).

Min sommar, min vinter när får jag smälta era källor samman(?), till en värld,
de vackra vita ljusens vintervärld med skaras sommarland? Vart skar han sig?

Ja du sol, ja du snö, omfamna min dikt och brännmärk alla som vill bli
solbruna. Kan du läsa vad jag tänker?

Låt mig testa, läs: mangel.

Vad ser du min vän i detta ord? Ser du mina manglar? Ser du min
favoritmangel som manglar människors tungor i saltad honung?

Läs: marr-knottar.

Kan du se dessa små runda bakverkande samfund, när de dansar sina
arabiska folkdanser? Ser du marren på deras huvuden? Lila, gröna och
sköna i varm ull från bockar så granna att dess kött säljs som
ansiktsloution till rika ryssar. Kan du se denna min poetiska värld?

Läs: mulvads-soppa

Kan du se mullvaden i en djup tallrik, hur han ligger där nerdoppad i
grönsaksoppa och äter upp sig själv tills han är borta? Kan du se
denna uppsurplade brygd? Nu är den för evigt borta! Ha!

Låt oss krossa denna falska larviga feminismens lik-masker och låta
skäggiga män få ha skägg och vackra kvinnor få vara vackra!

Låt oss dansa och jubla över att ikke alla dessa strålande prinsessor
bär oljiga skägg! Låt oss glädjar över att endast skinnmackan gött
dessa ansiktsskylande yngel som bär sitt krimskrams i skinnets
konstigheter!

Gläd dig med mig du yngling på din dödsbädd, dansa med mig ut i
vackraste famnar, låt och krydda livets biffar tillsammans ni alla
skäggiga män och vackra kvinnor!

Blomma ut ni feminina skapelser! Slå rot ni djupa skäggmän och ta ert ansvar!

När blev grönsalladen din edsvurne fiende?

Kan du idag kl.15?

Om du kan, tänk då till på dessa dagar du lever, på vännerna du föder
med mer än dina fysiska krafter. Eller,säg mig, varför vadar du i
vatten så djupt? Varför vandrar du i cirklar som är större än
jordelivets bräkande omlopp? Varför stannar inte dina tankar hos den
fjärran blå finska fanan? Hur kunde du bli rädd för den tandlösa
finska besten? Är du nöjd med att endast ana varför du andas?

När gödde bonden sist sin julegris för att endast kela med den? Nej
du, knivar i all ära, men knivens konung kommer du inte undan om du
blir gödd av detta bedrägeriets systemintegration. Integrera dina
händer till hoppet och dess följelsagare! Slå dig fri från detta
lathetens syndrom du upproriska finniga lille pöjk! Väx upp och
svettas ut din poesi! Ha!

Jag måste erkänna mitt i denna färgstarka dansande orkan av fanatisk
glädje, att jag undrar vem som skrev alla dessa meningar..

Det roliga är att dessa tankar har en mixknapp och nu trycker jag på (P)OFF