Varför sjunga fågelsång i strupar?

När vi kastar vårt överflöd och slösar med vår avkomma, då försvinner kärnan, denna kärlekens kärna.

Mina strupar strejkar. Jag vill inte mer kvittra, nej jag vill vråla inåt och utåt, endast för att förse mina vänners armar med dessa sanna fjädrar. Jag vill på nytt bekläda mänskigheten med dessa sanna dräkter och huvudbonader. Jag vill bygga fågelbon på oväntade platser.

Här och där sitter vi i våra hålor eller lyor och tror att vår värld är verklig.

Vi stickar med garn som kostar oss våra lemmar. Vi ser på lustiga figurer som hoppar genom sig själva. Vi dansar för att reta alla som kör för fort.

Kallbränder blir allt vanligare och ingen vet längre hur man seglar. Vi försöker sjunga fåglarnas sånger, men faller högre än vi har muskler nog till att dämpa fallet som väntar.

Allmänheten får sina kraftsmällar av dom som var för personliga.

Gamla gubbar- sluta täck era flintar och låt alla dessa fåglar finna sig ett näste mitt i era lena och varma huvudskinn.